Havrefiber gav ingen konsekvent minnesvinst vid prediabetes över två år

Två års tillskott och ett gemensamt livsstilsprogram

OptiFiT omfattade 180 vuxna med nedsatt glukostolerans, en form av prediabetes som fastställdes med ett glukosbelastningstest.

Deltagarna lottades till fiber eller placebo: åttionio fick fiber och 91 fick jämförelsepreparatet.

Tillskottet gav 15 gram olöslig havrefiber per dag under två år och bestod huvudsakligen av cellulosa och hemicellulosa.

Det var ett drickpulver, och placebons huvudingrediens var den långsamt nedbrytbara sockerarten isomaltulos.

Båda grupperna fick dessutom samma livsstilsprogram under första året, med råd om fysisk aktivitet och kostens fett- och fiberinnehåll.

Pulvren liknade varandra i smak, lukt och utseende, och jämförelsen genomfördes dubbelblindat.

Flera kognitiva funktioner prövades

Vid de årliga besöken undersöktes bland annat ordinlärning, ordflöde, talåtergivning och förmågan att kopiera och minnas en komplex figur.

Deltagarna hade i allmänhet god kognitiv förmåga redan vid start, och bara tio hade ett MMSE-resultat under 27 poäng.

Det gav begränsat utrymme för förbättring i vissa test, vilket forskarna beskriver som en möjlig takeffekt.

Saknade mätvärden ersattes med den senast tillgängliga observationen i analysen, i stället för att bara analysera kompletta uppföljningar.

Analysen delade också upp deltagarna i dem under 60 år och dem från 60 år, för att undersöka om åldern ändrade resultatbilden.

Enstaka utslag utan ett konsekvent mönster

Små förbättringar sågs i båda grupperna, särskilt i vissa mått på ordinlärning och korttidsminne.

I hela gruppen gynnade tre enskilda jämförelser fibergruppen: figuråtergivning efter två år och två delmått på ordinlärning efter ett år.

När deltagarna delades efter ålder gav resultaten inget enhetligt mönster, och i den äldre gruppen gynnade olika deltest olika behandlingar.

Forskarna beskriver därför ingen konsekvent, statistiskt säker och kliniskt relevant effekt av fibertillskottet på minnesfunktionerna.

Ingen av gruppskillnaderna var tillräckligt stark för att klara en möjlig korrigering för de många testerna; en sådan korrigering användes inte i denna utforskande analys.

Vad försöket kan och inte kan avgöra

Studien var dimensionerad för det primära metabola utfallet, och hade inte särskilt beräknad statistisk styrka för de kognitiva analyserna.

Forskarna bedömer att längre och större studier kan behövas för att upptäcka små skillnader eller långsam kognitiv försämring.

Det gemensamma livsstilsprogrammet kan också överlappa tillskottets effekter, vilket anges som en begränsning.

ClinicalTrials.gov listar kognitiv förmåga som ett sekundärt utfall, medan huvudutfallet gäller förändrad glukosomsättning.

Registret uppskattade 200 deltagare, medan den färdiga analysen redovisar 180.

Avföringsprov samlades inte in, och varken inkretiner eller kortkedjiga fettsyror mättes, vilket begränsar studiens möjlighet att pröva tänkta mekanismer bakom fiberns effekter.

Äldre försöksdata och redovisade kopplingar

Sekundäranalysen publicerades i januari 2026, men registret anger att försöket avslutades 2014; det är alltså äldre försöksdata som nu analyserats.

German Diabetes Foundation finansierade studien, och J Rettenmaier und Soehne tillhandahöll fiber- och placebotillskotten, enligt finansieringsdeklarationen.

Författarna uppger att sponsorerna inte deltog i utformning, datainsamling eller publicering.

Intressekonfliktsdeklarationen redovisar också resebidrag från tillskottsleverantören, stöd till andra fiberstudier och vissa författares föreläsnings- och rådgivningsuppdrag åt läkemedelsföretag.

Resultaten gäller detta särskilda fibertillskott och denna patientgrupp; forskarna efterlyser fortsatta försök med mer känsliga kognitiva mätinstrument.