Jästfiber från ölbryggning kopplades till ändrade blodfetter i liten studie

En bryggerirest blev ett särskilt fiberpreparat

Preparatet framställdes av jästceller från ölbryggning och innehöll en blandning av betaglukan och kitin–kitosan, kallad βGluCnCs.

Forskarna använde kemisk hydrolys av bryggeriets biprodukter för att få en stabilare polymer med mer enhetlig tillverkning.

Det var alltså ett specifikt jästbaserat blandpreparat, vars ursprung och molekylära egenskaper forskarna framhåller som viktiga för att förstå effekterna.

Undersökningen var avsedd att generera hypoteser om blodfetter hos personer med övervikt eller fetma, snarare än att förklara en redan klarlagd mekanism.

Tre gram om dagen under tolv veckor

Studien i Barcelona omfattade 58 män och kvinnor i åldern 25–60 år, med övervikt eller fetma men utan andra angivna kardiovaskulära riskfaktorer.

Efter två veckors inledning lottades 39 till preparatet och 19 till placebo av mikrokristallin cellulosa, enligt den dubbelblindade rapporten.

Deltagarna tog en portion tre gånger dagligen, motsvarande tre gram aktivt preparat per dag under tolv veckor.

Enligt sammansättningstabellen innehöll varje aktiv portion 909 milligram betaglukan och 91 milligram kitin–kitosan, tillsammans med de övriga ingredienserna i portionsprodukten.

De skulle behålla sina vanliga kost- och motionsvanor, och följsamheten följdes med veckosamtal, besök och dagliga intagsanteckningar.

Fasteblodprov togs vid start och efter fyra, åtta och tolv veckor, och alla 58 fullföljde studien.

Förändringar mot startvärden kräver försiktig jämförelse

I gruppen som fick jästpreparatet steg HDL-kolesterol statistiskt signifikant under försöket, och ApoB sjönk mellan start och vecka tolv.

De aktuella testen jämförde deltagarnas värden över tid eller med deras egna startvärden, vilket behöver skiljas från en direkt skattning av skillnaden i behandlingseffekt mot placebo.

Även placebogruppens HDL och ApoB rörde sig i samma riktning, men förändringarna där nådde inte de redovisade signifikansgränserna.

Totalkolesterolet steg i preparatgruppen mot slutet, och LDL sjönk först för att sedan stiga igen, så blodfetterna utvecklades inte genomgående åt samma håll.

Funktion och undergrupper gav en blandad bild

Preparatet gav inga statistiskt signifikanta förändringar av HDL-partiklarnas antal eller medeldiameter, och den totala gruppens uppmätta lipoproteinfunktion förändrades inte säkert.

Inte heller insulin eller HOMA-IR ändrades signifikant i hela gruppen efter tolv veckor.

Kroppsmåtten ändrades inte signifikant i den samlade preparatgruppen, men en separat analys bland personer med fetma visade minskat midjemått.

HDL-partiklarnas storlek och antal analyserades med kärnmagnetisk resonans, vilket kompletterade de vanliga blodfettsproven med mått på partiklarnas fysiska egenskaper.

Undergruppsanalyser antydde olika svar beroende på kön och LDL-nivå vid start, men forskarna framhåller att små grupper och ojämn könsfördelning begränsar sådana analyser.

Den möjliga mekanismen bakom HDL-förändringen är fortfarande osäker, enligt författarnas diskussion.

Sen registerpublicering och företagskopplingar

ClinicalTrials.gov anger att försöket avslutades i oktober 2017 men att registerposten först publicerades i oktober 2024.

Registerposten redovisar sextio faktiskt inkluderade personer, medan tidskriftsartikeln beskriver 58, en skillnad mellan dokumenten.

Forskarna rapporterade inga observerade biverkningar under intaget, samtidigt som de efterlyser större försök och bättre kontroll av kosten.

Spanska och europeiska forskningsmedel anges bland finansieringen, och DAMM tillverkade och levererade försöksprodukten samt placebo.

Två författare redovisar även företagsuppdrag eller arvoden och grundande av avknoppningsbolag, som de uppger är orelaterade till studien.