Koffein gav ingen statistiskt säker fördel i CrossFit-test

Studien och deltagarna

En studie publicerad 2024 undersökte om akut koffeinintag kunde påverka prestation, reaktionstid och balans hos personer som tränade CrossFit eller liknande högintensiv funktionell träning.

Av de 27 personer som först rekryterades fullföljde 26 hela protokollet och ingick i analyserna; deltagargruppen bestod av tio kvinnor och 16 män.

Deltagarna var måttligt tränade, hade minst två års erfarenhet av CrossFit eller liknande träning och tränade minst fyra gånger i veckan.

I en randomiserad, dubbelblind crossoverstudie fick varje deltagare placebo och koffein i doserna 3, 6 och 9 milligram per kilo kroppsvikt.

Behandlingarna intogs 70 minuter före testet, med minst en veckas uppehåll mellan tillfällena.

Forskarna använde Fight Gone Bad, ett 17 minuter långt test med fem övningar i tre rundor, för att mäta träningsspecifik prestation.

Prestation i testet

Författarna definierade förändringar i träningsspecifik prestation, reaktionstid och postural stabilitet som studiens primära utfall.

Forskarna fann att FGB-resultatet förbättrades jämfört med baslinjen i samtliga behandlingsvillkor, men inte någon statistiskt säker skillnad mellan koffeindoserna och placebo.

Forskarna redovisade högst genomsnittligt totalresultat efter dosen 6 milligram per kilo bland koffeindoserna, men inte någon statistiskt säker överlägsenhet mot placebo.

Författarna beskrev mellandosen som kliniskt märkbar för prestationen, samtidigt som de konstaterade att skillnaderna mellan doserna och placebo inte var statistiskt signifikanta.

Forskarna noterade också en övningseffekt, eftersom ordningen på studiebesöken påverkade deltagarnas FGB-resultat.

Därför visar en förbättring mot baslinjen inte i sig att koffein gav bättre resultat än placebo.

Reaktion, balans och blodprov

Forskarna observerade kortast reaktionstid före träning efter dosen 6 milligram per kilo, men skillnaderna mellan behandlingarna var inte statistiskt säkerställda.

Författarna rapporterade inte heller några statistiskt säkerställda skillnader mellan koffein och placebo i måtten på postural stabilitet.

Forskarna fann ingen statistiskt säker skillnad mellan behandlingarna i upplevd ansträngning eller i maximal och genomsnittlig puls.

Forskarna rapporterade högre laktatnivåer före och efter träning i koffeinvillkoren än efter placebo, medan pyruvatnivåerna inte skilde sig signifikant mellan doserna.

Detta blodprovsmått är inte i sig belägg för en kliniskt betydelsefull prestationsfördel, och artikelns huvudresultat visade ingen statistiskt säker skillnad mot placebo.

Tolkning och begränsningar

Forskarna fann inget statistiskt säkerställt samband mellan varianter i generna CYP1A2 eller ADORA2A och prestationsresultatet i deltagargruppen.

Författarna pekade ut den måttligt tränade gruppen, den observerade övningseffekten och möjligheten att ett större urval skulle synliggöra vissa skillnader som begränsningar.

Forskarna kunde inte heller analysera möjliga skillnader mellan kvinnor och män separat, eftersom grupperna var ojämnt stora.

Författarnas förslag att dosen 6 milligram per kilo kan vara mest praktisk är därför en tolkning, inte en fastställd överlägsen effekt.

Artikeln uppger att arbetet finansierades med institutionens egna medel och att författarna inte rapporterade någon potentiell intressekonflikt.

Studien och studieregistret

Artikeln uppger att studien registrerades prospektivt på ClinicalTrials.gov under numret NCT03822663.

Registerposten beskriver projektet som inriktat på kampsport och snabbhets-/styrkegrenar, medan artikeln redovisar en CrossFit-studie med Fight Gone Bad-testet.

Bland registrets primära utfall finns koffein- och paraxantinkoncentrationer i serum och saliv, medan artikeln anger prestation, reaktionstid och postural stabilitet som primära utfall.

Registret listar också reaktionstid och postural stabilitet som primära utfall och anger att studien är avslutad.

Registerposten innehåller ingen resultatredovisning, så skillnaderna i projektbeskrivning och utfallsindelning visar inte i sig varför uppgifterna skiljer sig åt.