Extra leucin gav ingen påvisad fördel i liten studie på äldre kvinnor

Leucin jämfördes med alanin under samma träningsprogram

Den dubbelblinda, placebokontrollerade studien omfattade hemmaboende kvinnor över 65 år som bedömdes som sköra eller i ett förstadium till skörhet.

Av 24 kvinnor som började studien fullföljde 19 det tolv veckor långa försöket, enligt metodbeskrivningen.

Samtliga följde ett progressivt styrketräningsprogram och fick kostråd av en dietist för ett proteinintag på omkring 1,2 gram per kilogram kroppsvikt och dag.

Kosten följdes med matdagböcker och återkommande frågor om det senaste dygnets matintag, och deltagarnas aktivitet registrerades med en rörelsemätare före och efter försöket.

Deltagarna lottades till leucin eller en jämförelsedos alanin, en annan aminosyra som enligt artikelns metod gav motsvarande mängd kväve.

Den undersökta leucindosen var 2,5 gram vid varje huvudmåltid, sammanlagt 7,5 gram per dag, och beskriver försöksupplägget.

Muskelmätningar före och efter tolv veckor

Styrketräningen genomfördes tre gånger i veckan med bland annat benpress och bröstpress, och belastningen ökades successivt när deltagaren klarade fler repetitioner.

Forskarna använde muskelbiopsier och ett märkt aminosyraspårämne för att mäta nybildningen av muskelfibrernas proteiner, både fastande och efter en måltid.

De undersökte dessutom kroppssammansättning, muskelstyrka, gångförmåga och skörhetskriterier.

Enligt forskarna låg den basala proteinsyntesen efter försöket 47 procent högre när båda gruppernas resultat analyserades tillsammans.

Författarna rapporterar däremot ingen motsvarande ökning av proteinsyntesen efter måltiden, och leucin gav ingen signifikant extra fördel.

Förändringar i båda grupperna

Forskarna rapporterar ökad styrka i de fyra undersökta träningsövningarna och förbättrad gånghastighet i både leucin- och alaningruppen.

Båda grupperna förbättrade också flera tester av fysisk funktion, utan någon påvisad skillnad mellan tillskotten i dessa tester enligt resultatdelen.

Författarna redovisar samtidigt större tvärsnittsarea för vissa muskelfibertyper och omkring två procents ökning av kroppens fettfria massa i de sammanlagda resultaten.

Antalet uppfyllda skörhetskriterier minskade i båda grupperna, enligt forskarna.

Alla deltagare tränade och följde den proteinanpassade kosten, så den randomiserade jämförelsen gällde tillskotten inom det gemensamma upplägget.

Ett avgränsat resultat med flera osäkerheter

Författarna diskuterar att det redan anpassade proteinintaget tillsammans med träningen kan ha lämnat begränsat utrymme för extra effekt av leucin, men beskriver detta som en möjlig förklaring.

De diskuterar även om den undersökta dosen var tillräcklig och efterlyser fortsatt forskning om leucin i blandade måltider.

En viktig begränsning enligt författarna är att musklernas proteinnedbrytning inte mättes, vilket behövs för att beskriva nettobalansen mellan uppbyggnad och nedbrytning.

De anger också att vissa laboratoriemätningar gjordes på färre deltagare på grund av tekniska problem.

Författarna efterlyser studier även på institutionsboende, sjukhusvårdade och personer med uttalad muskelförlust, utöver den grupp kvinnor som undersöktes här.

Äldre publicering och kompletterande registerkontroll

Artikeln publicerades i GeroScience den 9 september 2025.

Författarna uppger att Montreal General Hospital Foundation finansierade studien och att finansiärerna inte deltog i design, datainsamling, analys eller tolkning.

De deklarerar inga ekonomiska eller andra intressekonflikter kopplade till manuskriptet.

ClinicalTrials.gov beskriver samma tolvveckorsförsök, men anger en alanindos på 7,5 gram per dag, medan den publicerade metodbeskrivningen anger 5,1 gram per dag.

Den kompletterande registerkällan och artikelns metod ger alltså olika uppgifter om kontrolltillskottets dos.