Mandlar kopplades till lägre rynkmått i en liten studie

Mandlar jämfördes med energimatchade snacks

Forskarna vid University of California, Davis undersökte daglig mandelkonsumtion hos kvinnor efter klimakteriet med solkänsliga hudtyper i en randomiserad studie.

Metoddelen anger att 56 kvinnor lottades till två grupper, med 28 i vardera, och följdes i 24 veckor.

Forskarna beskriver en mandelmängd som motsvarade 20 procent av det dagliga energiintaget, medan kontrollgruppen fick snacks med matchat energiinnehåll.

Kontrollprodukterna omfattade enligt artikeln salta kringlor, müslibars och fikonbars, vilket gav en jämförelse mellan olika livsmedel snarare än ett försök med ett isolerat ämne.

Författarna anger att deltagarna skulle avstå från flera antioxidanttillskott och vissa aktiva hudvårdsingredienser under försöket.

Fotografier mätte rynkornas djup och bredd

Forskarna tog standardiserade ansiktsfotografier vid baslinjen och efter åtta, sexton och tjugofyra veckor enligt metodbeskrivningen.

De använde en datorbaserad analys som enligt artikeln kombinerade rynkornas djup och bredd, samt bedömde den genomsnittliga pigmentintensiteten i ansiktet.

Forskarna mätte även talgproduktion, hudfukt och vattenförlust genom huden, vilket gav andra mått än enbart fotografiernas utseende.

Resultatdelen anger att 23 kvinnor i mandelgruppen och 26 i kontrollgruppen fullföljde studien, vilket innebär bortfall från båda de lottade grupperna.

Enligt statistikavsnittet ingick deltagare som fått någon försöksprodukt i analysen, och upprepade mätningar beaktades i de statistiska testen.

Lägre rynkmått, men flera hudmått var oförändrade

Forskarna rapporterade att mandelgruppens genomsnittliga rynkgrad minskade med 15 procent efter sexton veckor och 16 procent efter tjugofyra veckor jämfört med utgångsvärdet.

De redovisade ingen motsvarande förbättring i kontrollgruppen och beskrev skillnaden i rynkmått som statistiskt signifikant.

Artikeln anger också en minskning på 20 procent av genomsnittlig pigmentintensitet i mandelgruppen, som kvarstod vid det sista besöket.

Forskarna fann däremot ingen säker skillnad mellan grupperna i hudfukt eller vattenförlust genom huden.

De rapporterade oförändrad talgutsöndring i mandelgruppen, samtidigt som talgutsöndringen i pannan ökade hos kontrollgruppen.

Skillnader i maten begränsar förklaringen

Författarna betonar att snacksen matchades för kalorier men inte för protein, fett och andra makronäringsämnen.

Deras tabell anger exempelvis två gram socker per dag från mandlarna och åtta gram från kontrollsnacksen, med ytterligare skillnader i fett och protein.

Forskarna diskuterar vitamin E och andra mandelkomponenter som möjliga förklaringar, men framhåller samtidigt att hela livsmedlet behöver bedömas snarare än en enskild beståndsdel.

De skriver att resultaten inte kan generaliseras till yngre personer, män eller andra hudtyper än de studerade, och att längre tids effekter är okända.

Forskarna uteslöt dessutom personer med nötallergi och vissa ljuskänsliga sjukdomar, vilket ytterligare avgränsar vilka deltagare resultaten beskriver.

Register och finansiering behöver läsas tillsammans

ClinicalTrials.gov beskriver fotografiskt bedömd rynkgrad som primärt utfall men anger sextio deltagare totalt, jämfört med artikelns 56 lottade kvinnor.

Registrets övergripande maskeringsfält anger ingen blindning, medan den detaljerade beskrivningen talar om blindade bedömare; dessa två beskrivningar behöver hållas isär vid läsningen.

Finansieringen kom enligt artikeln från Almond Board of California, och en författare deklarerade rådgivar- och konsultuppdrag för flera företag.

Den publicerade studien från 2021 redovisar därmed ett avgränsat fynd i bildbaserade hudmått hos denna grupp, med de begränsningar som författarna själva anger.