Valnötter och telomerer: tvåårsstudien gav ett osäkert huvudresultat

Valnötter lades till den vanliga kosten

Forskarna undersökte telomermått i en delstudie av WAHA, ett större randomiserat försök om valnötter och hälsosamt åldrande.

Enligt artikeln gällde telomeranalysen endast deltagare i Barcelona, trots att det större försöket även hade ett amerikanskt centrum.

Deltagarna var enligt metoden mellan 63 och 79 år och kognitivt friska vid studiestart.

Valnötsgruppen fick enligt beskrivningen trettio till sextio gram dagligen under två år, motsvarande ungefär femton procent av energibehovet.

Forskarna bad kontrollgruppen behålla sin vanliga kost, avstå från valnötter och begränsa andra nötter till högst två portioner i veckan.

Metoden beskriver återbesök varannan månad för att följa kostföljsamhet, tolerans, läkemedelsändringar och kroppsmått.

Enligt resultatdelen ökade valnötsgruppen sitt energi- och fettintag och minskade samtidigt kolhydraterna, så kosten förändrades på flera sätt utöver enskilda fettsyror.

Blodcellernas telomerer var studiens mått

Författarna beskriver telomerer som upprepade DNA-sekvenser vid kromosomernas ändar, med en skyddande funktion för kromosomerna.

De framhåller samtidigt att den perfekta biologiska markören för åldrande ännu saknas, vilket begränsar vad ett sådant mått kan säga.

Forskarna mätte både genomsnittlig telomerlängd i vita blodceller och andelen telomerer kortare än tre kilobaser.

Enligt metoden jämfördes start och tvåårsuppföljning med statistisk justering för ålder, kön och rökning.

Artikeln redovisar kompletta analysdata för 149 personer, åttio i valnötsgruppen och sextionio i kontrollgruppen.

Huvudresultatet var inte statistiskt säkert

Forskarna fann att den genomsnittliga telomerlängden förändrades mindre i valnötsgruppen än i kontrollgruppen, men gruppskillnaden över tid var osäker.

De rapporterade ett p-värde på 0,079 för samspelet mellan tid och intervention, över studiens signifikansgräns på 0,05.

För andelen korta telomerer fann forskarna däremot en skillnad med p-värdet 0,048, nära samma gräns.

Författarna beskriver resultaten som utforskande och efterlyser nya försök med tillräcklig statistisk styrka.

De uppger också att grupperna skilde sig i telomerlängd redan vid start, vilket försvårar en enkel tolkning av förändringarna.

Ingen visad bromsning av åldersrelaterad sjukdom

Forskarna fann inga statistiskt säkra gruppskillnader i nya hjärt-kärlsjukdomar, cancer, traumainläggningar eller gråstarrsoperationer.

De förklarar att urvalets storlek och uppföljningstid hindrade studien från att upptäcka effekter på åldersrelaterade sjukdomar.

Författarna betonar att försöket gällde ett helt livsmedel, så enskilda näringsämnens bidrag till telomermåtten inte kunde särskiljas.

De framhåller även att fynd hos relativt friska äldre i ett medelhavsland inte utan vidare gäller andra befolkningar.

Enligt resultatdelen avbröt två personer på grund av svåra matsmältningsbesvär tillskrivna valnötterna, medan sex fick mildare besvär som lindrades av lägre dos.

Ett större register och tydliga industriband

ClinicalTrials.gov beskriver WAHA som ett större försök med sjuhundraåtta deltagare och kognition samt förändringar i gula fläcken som primära utfall.

Författarna skriver att huvudförsöket inte var särskilt utformat för telomerhypotesen, och att denna delstudie gjordes i ett mindre urval.

Enligt finansieringsdeklarationen finansierade California Walnut Commission arbetet och hade ingen roll i upplägg, datainsamling, analyser eller manus.

Författarna redovisar forskningsanslag via sina institutioner, två obetalda rådgivarroller och föreläsningsersättning till en av författarna från samma organisation.

De efterlyser fortsatt forskning för att klargöra om förändrade telomermått kan översättas till faktisk prevention av åldersrelaterad sjukdom.