Langtids-selen-supplementering paverkar inte benvaexling

Studiedesign och deltagare

Totalt randomiserades 481 danska män och kvinnor i åldern 60–74 år till placebo‑jäst eller 100, 200 eller 300 µg selen som selen‑berikad jäst dagligen i fem år.

De 491 behöriga deltagarna fördelades i fyra lika stora grupper: placebo (n = 126), 100 µg/d (n = 124), 200 µg/d (n = 122) och 300 µg/d (n = 119).

BTM‑mätningar fanns för 482 deltagare, men en person exkluderades, så analysen omfattade 124, 122, 118 och 117 personer i respektive grupp, totalt 481.

Medelåldern var 66,2 ± 4,1 år och könsfördelningen var 52,0 % män och 48,0 % kvinnor (p = 0,476).

Genomsnittlig plasma‑selenium vid start var 86,5 ± 16,2 µg/L och skiljde sig inte mellan grupperna (p = 0,190).

12 % av deltagarna hade plasma‑selenium under 70 µg/L, vilket anses vara otillräckligt.

Baseline‑koncentrationerna för OC, PINP, CTX och BALP var 18,7 ± 8,5, 42,7 ± 18,1, 0,20 ± 0,22 och 15,7 ± 5,7 µg/L.

Under studiens fem år förlorade 127 deltagare uppföljning, så 354 fullföljde hela perioden.

Ingen skillnad i bortfall observerades mellan interventionsgrupperna (p = 0,847) eller i orsaker till avhopp (p = 0,816).

Intervention och plasma‑selenium

Plasma‑selenium (medel 86,5 µg/L vid start) steg signifikant med ökande dos till 152,6, 209,1 och 253,7 µg/L efter sex månader och förblev förhöjt vid fem år (158,4, 222,4 och 275,9 µg/L för 100, 200 och 300 µg/d, p < 0,001).

Placebogruppen visade ingen förändring i plasma‑selenium.

Vid fem år var plasma‑selenium i placebogruppen 85,9 ± 15,3, 85,2 ± 14,3 och 87,5 ± 24,1 µg/L vid start, sex månader och fem år (p = 0,190).

Tablettinnehållet bestod av 54 % till 60 % selen som selenomethionin.

Den övre tolerabla intaget är 400 µg/d enligt Institute of Medicine.

Den dos‑beroende ökningen i plasma‑selenium indikerade god följsamhet.

Plasma‑selenium är en robust markör för selenstatus och korrelerar väl med intaget av organisk selen.

Blodproverna togs i icke‑fastande tillstånd, vilket kan öka variansen i BTM‑mätningar men sannolikt påverkar alla grupper lika.

Studien godkändes av regionala dataskydds‑ och etikkommittéer (Journal Number 19980186).

Mätning av ben‑turnover‑markörer

De analyserade ben‑turnover‑markörerna var osteokalcin (OC), procollagen typ I N‑terminal propeptid (PINP), kollagen typ I tvär‑länkad C‑telopeptid (CTX) och ben‑alkalifosfatase (BALP).

Mätningarna utfördes med IDS‑iSYS automatiserade immunoassays.

Interassay‑variations var 5,0 % för OC, 7,2 % för PINP, 6,5 % för CTX och 3,5 % för BALP.

ANCOVA‑analys visade ingen signifikant effekt av selen på OC vid 6 månader (p = 0,37) eller 5 år (p = 0,63).

Ingen signifikant effekt på PINP vid 6 månader (p = 0,37) eller 5 år (p = 0,79).

Ingen signifikant effekt på CTX vid 6 månader (p = 0,91) eller 5 år (p = 0,58).

Ingen signifikant effekt på BALP vid 6 månader (p = 0,17) eller 5 år (p = 0,53).

När analysen begränsades till deltagare med plasma‑selenium < 70 µg/L var en marginal signifikant minskning av CTX vid 5 år observerad.

Sensitivitetsanalyser som exkluderade användare av glukokortikoider, antiresorptiva, sköldkörtelmedicin, HRT eller näringstillskott påverkade inte de nollresultat som rapporterades.

Säkerhet och biverkningar

Rapporterade biverkningar omfattade grova naglar, håravfall och hudreaktioner.

Under fem år avled 22 (4,6 %) deltagare med BTM‑data och 57 (11,9 %) drog sig på grund av icke‑dödliga biverkningar, utan skillnad mellan grupperna (p = 0,727).

Tablettleverantören var Pharma Nord ApS, Vejle, Danmark.

Placeboformuleringen bestod av inaktiv, spray‑torkad bakjäst, cellulosa, dikalciumfosfat och ≤5 µg inaktiva ingredienser, med titanoxid för smak‑ och luktmatchning.

Finansieringen kom från Danska Cancerfonden, Forskningsstiftelsen i Funen och flera andra stiftelser; ingen finansiär påverkade studiens design, analys eller rapportering.

Flera författare har deklarerat konsultations‑ eller honorar‑intäkter från läkemedelsföretag, men studien var oberoende av sponsorer.

Studien följde Helsingforsdeklarationen och alla deltagare skrev under ett informerat samtycke.

Studien var registrerad på ClinicalTrials.gov (NCT01819649) och övervakades av en oberoende datadelningskommitté.

Datorgenererad, blockad, icke‑stratifierad randomisering utfördes av Division of Epidemiology and Biostatistics, Arizona Cancer Centre, University of Arizona.

Par i samma hushåll fick samma dos för att undvika blandning av tabletter.

Diskussion och tolkning

I detta RCT på äldre danska vuxna påverkade inte plasma‑selenium någon av de uppmätta ben‑turnover‑markörerna.

Resultaten stämmer överens med en tidigare RCT på äldre kvinnor i Storbritannien som också fann ingen effekt efter sex månader av selen.

Den relativt höga baseline‑selenstatusen (≥ 70 µg/L) kan förklara den avsaknad av respons som observerades.

Studier som har visat effekter av selen på cancer eller BMD har oftast utförts i populationer med otillräckligt intag, medan välförsedda grupper är mindre responsiva.

Selen‑berikad jäst innehåller 54 %–60 % selenomethionin med mer än 90 % biotillgänglighet, vilket gör det osannolikt att låg biotillgänglighet förklarade de negativa resultaten.

En begränsning var användning av icke‑fastande blodprover, vilket kan öka variansen i BTM‑värden.

Studiepopulationen var 60–74 år vid start, vilket begränsar generaliserbarheten till äldre individer med högre osteoporosrisk.

Framtida studier bör inkludera äldre med lägre baseline‑selenstatus eller inflammatoriska tillstånd för att bedöma potentiell nytta.

Detta var den första långsiktiga (5 år), storskaliga RCT som undersökte selenens effekt på BTM i både män och kvinnor.

Den tydliga dos‑beroende ökningen i plasma‑selenium visar på god följsamhet och lyckad leverans av interventionen.

Slutsatser

Långtids‑selen‑supplementering påverkade inte signifikant någon av de uppmätta ben‑turnover‑markörerna i denna kohort av äldre danska vuxna.

Resultaten stödjer inte selen som strategi för att förbättra benhälsa i populationer med adekvat baseline‑selenstatus.

Potentiella fördelar kan fortfarande finnas hos selen‑deficienta individer, men detta är ännu ovisst.

Studien hade hög statistisk styrka för att upptäcka kliniskt relevanta förändringar i OC, PINP och BALP, men begränsad styrka för CTX.

Inga allvarliga säkerhetsproblem identifierades under femårsperioden.

Ytterligare forskning behövs för att klargöra om selen kan påverka benmetabolism i deficita eller hög‑riskgrupper.

Sammanfattningsvis visar studien att selen‑tillskott ensamt sannolikt inte förändrar ben‑turnover i näringsmässigt repleta äldre vuxna.

Finansiärerna – Danska Cancerfonden, Forskningsstiftelsen i Funen och övriga – hade ingen inverkan på studiens design eller rapportering.

Data som stödjer resultaten är inte öppet tillgängliga.

Studien genomfördes i enlighet med etiska normer, var registrerad på ClinicalTrials.gov (NCT01819649) och författarna har inga konkurrerande intressen som kan ha påverkat resultaten.