ARTIKEL ·

Vitamin‑D‑tillskott ger ingen tydlig förbättring av kognitionen hos personer med typ‑2‑diabetes

En dubbelblind, randomiserad kontrollstudie med 30 deltagare fann inga signifikanta skillnader i kognitiv funktion mellan hög‑ och lågdos vitamin‑D‑3‑behandling, men en liten förbättring över tid observerades i båda grupperna.

Illustrationsbild · Nicolas Solerieu / Unsplash

Bakgrund och syfte

Typ‑2‑diabetes ökar risken för kognitiv nedgång, vilket kan försämra själv‑hantering av sjukdomen.

Låga serum‑25(OH)D‑nivåer har också kopplats till sämre kognition.

Studien syftade till att utvärdera om vitamin‑D‑tillskott kan förbättra exekutiv funktion hos personer med typ‑2‑diabetes.

Det är den första randomiserade kontrollerade studien som undersöker vitamin‑D‑effekter på kognition i denna patientgrupp.

Tidigare observationsstudier har visat samband mellan lågt D‑status och kognitiv försämring, men interventionsstudier har inte kunnat bevisa förbättring.

En nyligen publicerad RCT i friska vuxna fann förbättring av icke‑verbal minne med högre D‑dos, men ingen effekt på verbal minne.

För personer med diabetes har låga D‑nivåer associerats med kognitiv försämring, vilket ger en biologisk plausibilitet för intervention.

Studien var designad för att testa hypotesen att hög dos vitamin‑D3 (50 000 IU/vecka) förbättrar kognition jämfört med låg dos (5 000 IU/vecka).

En sekundär hypotes var att hög dos också skulle förbättra diabetes‑själv‑hantering.

Metod och deltagare

Studien var dubbelblind, randomiserad och aktiv‑komparator‑kontrollerad med kvadrupel maskering av deltagare, vårdgivare, forskare och utfallsmätningspersoner.

Mellan september 2015 och juni 2018 rekryterades patienter med typ‑2‑diabetes via brev, flyers och telefonkontakt.

Inklusionskriterier: ålder 18‑75 år, diagnos typ‑2‑diabetes, subjektiv eller objektiv kognitiv nedsättning, serum‑25(OH)D < 32 ng/mL, blodtryck ≤ 160/100 mmHg och under vård.

Exklusionskriterier inkluderade hyperkalcemi, allvarliga diabeteskomplikationer, nedsatt njurfunktion (GFR < 60), depression (CES‑D ≥ 16), psykos, substansmissbruk, graviditet och hög dos steroider.

Totalt 206 personer screenades, varav 56 skrev under samtycke; 30 randomiserades till låg‑ respektive högdos‑armarna (15 per grupp).

Deltagarna var i genomsnitt 55,71 år gamla (SD = 9,74) och 83 % var kvinnor.

Etnisk sammansättning: 57 % svart, 33 % vit, 6 % asiatisk eller annan.

Genomsnittligt BMI var 37,32 kg/m² (SD = 8,11) och median HbA1c var 7,15 mmol/mol.

Baseline‑serum‑vitamind‑nivåer låg på median 24 ng/mL (IQR = 17‑27).

Alla deltagare fick veckodoser av cholecalciferol enligt slumpmässig block‑schemaläggning av apoteket.

Primära och sekundära utfall

Primära utfall var förändring i exekutiv funktion mätt med fem neuropsykologiska tester: Symbol‑Digit, Stroop Interference, Trail Making Test Part B, Controlled Oral Word Association Test och Letter‑Number Sequencing.

Sekundära utfall omfattade minnestester (Hopkins Verbal Learning Test och Semantic Fluency) samt självrapporterade mått på livskvalitet, diabetes‑själv‑vård och psykologiskt välbefinnande.

Resultaten analyserades med linjära mixed‑effects‑modeller som justerade för tid sedan baseline och behandlingsgrupp.

Ingen signifikant skillnad mellan hög‑ och lågdos‑grupperna hittades för någon av de fem exekutiva testerna (p > 0,05 för alla).

Symbol‑Digit‑testen förbättrades med 0,27 standardenheter vid vecka 2 (p = 0,003) och 0,31 vid vecka 13 (p = 0,001) oberoende av dos.

Stroop Interference‑testet visade förbättringar på 0,26 vid vecka 2 (p = 0,04) och 0,32 vid vecka 13 (p = 0,01) utan dos‑effekt.

Trail Making Test Part B förbättrades med 0,64 vid vecka 13 (p = 0,002) men skillnaden mellan grupper var inte signifikant.

För minnestesterna (HVLT total recall och Semantic Fluency) fanns ingen signifikant skillnad mellan doserna (p = 0,91 respektive p = 0,09).

Självrapporterade förändringar i social anpassning, diabetes‑själv‑vård, diabetes‑relaterad stress, arbetsproduktivitet, sömnkvalitet, livskvalitet och upplevd stress var inte associerade med behandlingsgrupp (p > 0,05 för alla).

Serum‑25(OH)D‑nivåerna steg till normala nivåer i båda grupperna under studien.

Biverkningar och säkerhet

Totalt rapporterades 21 biverkningar: 12 i lågdos‑gruppen och 9 i högdos‑gruppen.

Den vanligaste händelsen i lågdos‑gruppen var illamående (20 %).

I högdos‑gruppen var den vanligaste händelsen en förkylning (27 %).

Allvarliga händelser inkluderade en stroke i högdos‑gruppen och ingen död i någon grupp.

Övriga rapporterade händelser omfattade menstruationsrelaterade problem, magsmärtor, muskelvärk, hyperkalcemi och hudrelaterade besvär.

Ingen av de rapporterade biverkningarna ansågs vara allvarliga eller leda till avbrott i studien.

Studien hade en fullständig följsamhet med 100 % av deltagarna som fullföljde alla tre besök.

Endast två deltagare missade en enda dos under studiens gång.

Det låga bortfallet och den höga följsamheten stärker studiens interna validitet.

Begränsningar och framtida forskning

Studien stoppades tidigt på grund av långsam rekrytering och utgången av finansiering, vilket resulterade i ett mycket litet provstorlek (n = 30).

Den planerade målstorleken var 62 deltagare för att uppnå 81,1 % power, men endast 30 randomiserades.

Avsaknaden av en placebo‑arm gör det omöjligt att avgöra om den observerade förbättringen beror på vitamin‑D‑tillskott eller på övningseffekter.

Inklusionskriteriet för serum‑vitamind‑nivå (< 32 ng/mL) inkluderade både otillräckliga och gränsvärden, vilket kan ha försvagat möjligheten att upptäcka en effekt.

Den korta interventionsperioden på tre månader kan ha varit otillräcklig för att se långsiktiga kognitiva förändringar.

Trots dessa begränsningar visar studien styrkor som dubbelblind design, diversifierad population och omfattande kognitiv testbattery.

Framtida studier bör inkludera en sann placebo‑grupp, större provstorlek och längre behandlingsperiod för att tydligare fastställa vitamin‑D:s effekt på kognition.

Att rekrytera deltagare med ännu lägre serum‑vitamind‑nivåer (< 20 ng/mL) kan öka sannolikheten att upptäcka en kliniskt relevant effekt.

Större, välkontrollerade RCT‑studier behövs innan vitamin‑D‑tillskott kan rekommenderas som en förebyggande strategi mot kognitiv nedgång i diabetes.

Finansiering och intressekonflikter

Studien finansierades av University of Chicago Diabetes Research and Training Center (P30 DK020595).

Författarna har inga intressekonflikter att deklarera.

Ingen plan finns för att dela individuella deltagardata med externa forskare.

Studien godkändes av den lokala etikprövningsnämnden och genomfördes under ett IND‑nummer (126491).

Apoteket förberedde doseringen enligt ett randomiserat block‑schema för att upprätthålla blindning.

Alla författare är anställda vid Loyola University eller University of Chicago och har ingen kommersiell sponsor.

Studien rapporterade inga kommersiella intressen eller påverkan från läkemedelsföretag.

Resultaten publicerades i Journal of Diabetes Research under en Creative Commons‑licens (CC‑BY 4.0).

Data som stödjer studiens slutsatser finns inkluderade i artikeln och är tillgängliga för granskning.

Källunderlag

Journal of Diabetes Research

Källans publiceringsdatum:

Kompletterande förstahandskälla: Journal of Diabetes Research ·

Mary A. Byrn; William Adams; Sue Penckofer; Mary Ann Emanuele. Vitamin D Supplementation and Cognition in People with Type 2 Diabetes: A Randomized Control Trial. DOI: 10.1155/2019/5696391. Bearbetad nyhetsredogörelse. Licens: CC BY 4.0.

Journal of Diabetes Research · originalstudie ↗

ClinicalTrials.gov · NCT02416193 ↗ · Registeruppdatering: